Heja, Millie!

"Det närmade sig höst, men det var så varmt ute att mamma tyckte att vi skulle vara på altanen. Jag hjälpte pappa sätta upp grillen. Det är roligt att grilla. Fast man måste vara snabb så inte korvarna blir brända ? och så att man inte själv bränner sig.
Ebbe, min lillebror, brände sig på tummen, förstås, när han vände sin korv. Pappa tröstade honom och visade hur man skulle göra för att inte komma åt det heta gallret. Mamma höll på att ställa fram papperstallrikar på bordet när jag hörde pappa säga:
"Är det sant att Millie ska sluta på judoskolan?"
"Ja, det är så tråkigt," svarade mamma. "Hon gillar verkligen att gå där."
"Men varför?"
Vi satte oss och jag sa: "Judotränaren har
stängt för att det inte är så många som anmält sig."
"Vad ska du göra i stället?" sa pappa. "Du behöver göra något mer efter skolan."
Han har rätt. Ibland kan jag känna det som att jag är alldeles sprallig i kroppen. Fast jag spelar mycket fotboll och cyklar.
"Jag är ju med i Jordgubbs-klubben", sa jag.
"Vad är det?" sa han och klickade ketchup på sin korv.
Då berättade mamma att en friidrottsklubb hade startats på skolan. Vi tränar längdhopp och löpning. Erics pappa tränar oss. Han har bott i England i många år och haft en idrottsskola för barn där.
"Vem är Eric?" sa pappa.
Mamma skakade på huvudet åt honom. "Du minns väl den där engelske pojken som kom till klassen förra terminen" Millie och han är nästan bästisar. Eller hur, Millie?"
Jag nickade och sa: "Jag har hjälpt honom lite. Han känner ju inte så många här."
Ebbe hade fått ketchup på näsan och pappa torkade bort det innan han sa: "Varför heter det Jordgubbs-klubben?"
Tänk, det frågar alla. Jag tog en stor tugga på min korv innan jag svarade. "Vi skulle hitta på ett namn som alla tyckte om," sa jag, "och då sa Jonatan att vi skulle kalla det så " för alla gillar ju jordgubbar. Det tyckte fröken också."
"Hur går det då?" sa pappa. "Jag menar med friidrotten"
"Bra", svarade mamma i mitt ställe. "Millie har talang för längdhopp. Hon studsar fram som en gummiboll.?"
Och det är sant. Jag kan hoppa jättelångt. Längst av alla. Erics pappa säger att det är för att jag är så snabb.
"För att kunna hoppa riktigt långt, måste man springa fort", säger han."
är...